Vårt första stopp på vägen ligger alldeles runt hörnet: Fuchshof i Dingelsdorf, en pittoresk blandning av gårdsbutik och värdshus. Runt omkring ligger de vidsträckta fälten där familjen som äger gården har sin fruktodling. Vi passar på och bunkrar upp med nyplockade äpplen och päron, marmelad, ost, korv och must, och ett hembränt plommonbrännvin slinker ner i kundkorgen också. Och en stor påse full med det lokala brödet ”Seelen”. Detta utsökta dinkelbröd med kummin och salt bakades förr i tiden i trakten bara på alla själars dag, ”Allerseelen”, därav namnet. Det är också en stor fördel med att resa med campingbil: man kan stanna till och ha en picknick precis var man vill eftersom man har kylskåpet med sig. Men nu vill vi komma iväg och fortsätta resan. ”Kan vi inte åka över sjön”, säger min fru. Bilfärjan mellan Konstanz och Meersburg går året runt och vi behöver inte vänta länge på nästa avgång. Ombord känner vi brisen i ansiktet och ser skummet yra runt bogen på färjan. Nu har dimman lättat, sikten är klar och det djupblå vattnet glittrar. Så plötsligt ser vi de solrika vinodlingarna på norra stranden. Bodensjön är visserligen inget stort vinodlingsområde, men regionens vinodlare har ett enastående gott rykte.

Stadens Meersburgs mest kända supporter var en författare: Annette von Droste-Hülshoff, som skrev dikter, ballader och novellen ”Judeträdet” som har gått till litteraturhistorien. I slutet av september 1841 begav hon sig för första gången till Meersburg där hennes syster Jenny bodde med sin make, friherren Joseph von Laßberg, i det gamla slottet – och förälskade sig genast i området. Denna idyll, vackert belägen på Bodensjöns sluttningar, med slingrande gränder och vackra korsvirkeshus blev för skaldinnan ”som andra hälften av mitt hem”; här kände hon sig fri. Staden gör ingen hemlighet av att man är stolt över detta. Här kan man gå guidade Droste-promenader, en gång om året hålls Drostes litteraturdagar och i det gamla slottet kan man beskåda rummen som hon bodde och arbetade i under sina vistelser här. Och beläget ovanför Meersburg ligger Fürstenhäusle, ”Prinsens lilla hus”. 1843 köpte Droste detta dockskåpsliknande lilla hus som tidigare hade byggts av kaniken Jakob Fugger från Konstanz. För denna klenod som hon kallade ”grävlingsgrytet” betalade hon 400 riksdaler av honoraret som hon hade fått för sin andra bok. Idag finns här ett museum som levandegör biedermeiertiden. På väggarna hänger vackra teckningar, silhuettklipp och tavlor, i rummet står en gammal sekretär och en taffel. I trädgården växer fortfarande vinrankor, precis som när författarinnan köpte huset. Vi sätter oss på bänken framför huset, tittar ner på stadens vimmel, ut över sjön och de snötäckta alptopparna i fjärran. ”Utsikten är nästan för vacker”, skrev Droste till sin väninna Elise Rüdiger om denna plats.

Inte långt från Meersburg visar en

liten skylt vägen till vingården Aufricht. Längs smala vägar mellan fälten bär det av i riktning mot stranden. Vår husbil, en Van av märket Carado, är smalare och flinkare än nästan alla andra husbilar och klarar vägen utan problem. Genom de stora framrutorna på vår Van ser vi sjöns lugna vatten igen. Väl framme på vingården med dess vackra träbyggnader tar vinodlaren Manfred Aufricht genast med oss in vinprovningsrummet. ”Det är något alldeles särskilt med vinerna från Bodensjön”, säger han. ”Det beror på det speciella klimatet här; värme och sol hela dagen och sedan kyla från sjön på natten.” På så vis får druvorna möjlighet att långsamt utveckla sin arom. ”Våra viner blir mer säregna, mer självständiga”, säger vinodlaren. ”Alla är unika i smaken.” Vingårdens utbud är varierat, med allt från vita och röda burgunder till Grüner Veltliner och sällsynta sorter som Auxerrois och Frühburgunder. Han har till och med ett portvin i sitt sortiment. Manfred Aufricht häller upp ett av sina egna rödviner, en Spätburgunder från vinodlingsläget Mocken, ett kraftigt vin med stark arom som påminner om den populära franska produktionen. 2016 fick vingården första pris vid utdelningen av det tyska rödvinspriset, ”Deutscher Rotweinpreis”. Vi tar med våra glas ut på terrassen på andra våningen. Från knappt 500 meters höjd ända ner till stranden sträcker sig Aufrichts vinodlingar. ”På sommaren tar sig våra kunder gärna ett dopp här”, berättar vinbonden. Och han har ett tips åt oss: Inte långt härifrån, ovanför vingården, finns en ställplats för husbilar som många fortfarande inte känner till. Vid värdshuset Zur Alten Brennerei i Stetten kan man tillbringa natten och äta läckra ”dünnele”, en regional variant av ”flammkuchen” som i sin tur närmast kan beskrivas som en fransk variant av pizza.